theida

du vaknar på morgonen med gråten i halsen och känner saknad. vet inte vem eller vad du saknar men vet att du behöver det för att kunna le igen. för du kan inte le åt någonting längre. du vill kämpa för att klara av en dag till i detta overkliga liv men vet inte hur du ska nå målet. du lurar dig själv att allt nog kommer att bli bra men du vet innerst inne att det bara kommer bli värre. du vet inte om du lever i verkligheten eller om du har fastnat i mardrömmen. du vill bara komma bort. man önskar att man var någon annan i bara en sekund så att du kunde få känna lycka. du vet inte vem du är längre. du gråter lätt när du hör en sorglig låt för att du tänker på dem du förlorat. du vet inte vem du kan lita på längre. du kan inte koncentrera dig överhuvudtaget. du tror inte att du kan klara dig utan, du tror att det är ditt liv. du tror att du aldrig kommer kunna glömma. att det aldrig finns ett slut. och när du går och lägger dig på kvällen finns samma känsla där som när du vaknade på morgonen. det är hemskt